När The Blues Band från England gästade Söderhamns teater för ett par veckor sen så var jag där. Jag hade sett The Blues Band en gång tidigare, då också på teatern i Söderhamn. Jag köpte min första LP med bandet nån gång på 80-talet och sen dess har jag varit ett hyffsat stort fan. Det här var en kväll med 100% blues och inte vilken blues som helst. Nä!!! Blues i världsklass!!! Bandet var tajt och dom spelade så jag höll på att svimma, det var så jävla bra så att man bara satt med ett leende på läpparna och stampade takten och gungade med i deras låtar. Det är tack vare Micke Finell i The Refreshments som artister i denna klass kommer till Söderhamn, synd bara att inte fler folk fattar vad dom går miste om när dom inte kommer på teatern sånna här kvällar. Det kommer att bli mera av det här slaget i Söderhamn. Håll utskik så ni inte missar nåt riktigt bra.

The Blues Band bilder!

Det var allt för denna gång!!

See you on the road!!!
/Hasse Spennare

I går var jag och min svarte broder Sasan Saidi till Bollnäs och Långnäsparken. Det var Why som stod på scen igen! I julas så spelade dom på Kulturens Hus i Söderhamn och detta var den andra spelningen dom gjorde efter återföreningen. Före Söderhamns spelningen i december 2009 hade dom nämligen inte spelat ihop sen 60-talet. Jag är ju född i mitten på 60-talet så jag kunde ju inte vara med och uppleva Why när det begav sig, men nu har jag i alla fall sett båda återförenings spelningarna och det har varit jävligt kul att se. Vill ni veta vilka medlemmar som är med i Why så tycker jag att ni ska läsa ett tidigare inlägg som jag har skrivit om Why.

Ha det bra och simma lugnt! I morgon är det The Blues Band på teatern i Söderhamn, då ska jag dit.

En rapport kommer så småningom.
Här finns det bilder som vanligt!

Förra torsdagen var jag på teatern i Söderhamn och kollade in Sven Zetterberg. Sven bjöd på en blandad kompott av låtar, Blues, Soul och Rock´n`Roll. Jag såg Sven på teatern i vintras och jag har även haft turen att få spela förband åt honom ett par gånger på blueskvällarna i Mohed. Men det här var det bästa jag sett med honom. Fast det bara var ca 40 personer i publiken så spelade han så jävla bra och bjöd på en show utan dess like.
Den här gången spelade han på sin röda halvakustiska Gibson Trini Lopez, alla andra gånger jag har sett honom har han haft en Fender Stratocaster, men nu var det på riktigt. Jag bara rös av hans musik!

Han spelade även en del slidegitarr och munspel och det gjorde han också grymt bra. Han är en grym gitarrist, munspelare och sångare. Det är synd att söderhamnarna inte förstår hur jävla bra artister det är som besöker Söderhamns teater. Här näst är det The Blues Band från England, sen blir det Downliners Sect från England och sen Tyla Gang även dom från England. Och det kommer mera, men det tar vi en annan gång.
Kanske även Lobster dyker upp på teatern i Söderhamn i vinter, vi får se!!

Nu var det slut för denna gång!
Vill ni uppleva bra musik med otroliga artister ska ni hålla ögonen öppna och bege er till teatern i Söderhamn. Ni kommer inte att bli besvikna!

Bilder!

Det finns bara ett ord för Sonisphere Festivalen. KATASTROF!!
Regnet öste ner från det att vi klev ur bilen tills Iron Maiden skulle spela, men då var det redan försent. Inte fan hade jag tagit med mig några extra kläder i bilen. Iggy And The Stooges och Alice Cooper var kul att se men humöret var liksom inte på topp. Nä, nu orkar jag inte skriva om det här nåt mer men vill ni se bilder därifrån så finns det här.
OBS!! Iron Maiden var skitdåliga!!
Over And Out!!!

Nu har jag haft semester i 4 veckor och är inne på min 5:e, men jag har fortfarande 2 veckor kvar på semestern efter denna. Förutom alla konserter jag har besökt så har jag även spelat en del spelningar med Lobster. Jag kan nämna tre spelningar, den 17 juli spelade vi på Wings and Chrome i Mohed. Det var Söderhamn American Cars som hade en liten raggar fest i en av hangarerna, det var ett hundratal fest sugna människor där och vi öste på så mycket vi orkade. Det var en kul och bra spelning. Veckan efter det var det dags för Hunnebostrands Folkets Park att få besök av Lobster och rockabilly bandet Rockfire från Gävle. Det var en så kallad raggarfest i parken den kvällen. Men det blev inte riktigt som vi hade väntat oss, vi satt åtta timmar i bilen på väg dit, Soundcheckade och var klara för spelningen som skulle börja kl 22.00. När klockan var 21.40 kommer arrangörerna in i loge och säger att det blir inställt, det är bara att plocka ihop sina prylar och packa in i bilen och sätta sig åtta timmar i bil igen. Det var för få inbetalande och de som var där fick tillbaka sina pengar och kunde gå där ifrån. Så kan det också sluta! Vi var borta 22 timmar hemifrån och av dom timmarna satt vi 16 timmar i bilen. En inställd spelning är också en spelning som Ulf Lundell sa en gång!

Men i fredags så spelade vi i Axmarhytta nere i Axmarbruk, det var ca 300 personer i publiken och vi spelade tillsammans med Åsa Jinder, Jonas Otter och Joe Bonson. Spelning gick väldigt bra och det var en underbar publik, vi sålde otroligt mycket CD:n och T-Shirts.
Tack till alla ni som diggade Lobster i Hyttan!!

Bilder!!

Ja! Det var ett litet nerslag i hur jag har haft det stundtals under min semester från Bilda.

Nu väntar Sonisphere Festivalen i Stockholm! Då ska jag se Iggy And The Stooges, Alice Cooper, Mötley Crue och Iron Maiden.
Det blir inte fy skam!!
Ha det bra! Vi ses och hörs!!

Fyra dagar efter att jag hade kommit hem från Peace and Love i Borlänge så var det dags för Rockweekend i Mohed. Jag kände mig väl inte riktigt 100% sugen på en festival till efter så kort tid. Men det fanns ju några riktigt bra band på Rockweekend som jag ville se. Deep Purple, Electric Boys, Saxon, Twisted Sister och Over The Rainbow var banden jag ville se och jag tycker Saxon var bäst! 

När Deep Purple spelade var det ett sånt jävla skitljud så man höll på att smälla av, sen har jag jävligt svårt för när man ska visa vad duktig man är på sitt instrument. Att höra en Hammond orgel gnyla i 10 minuter är inte roligt, även fast jag tycker att Hammond är ett otroligt coolt instrument.
Men det fanns ju stunder då man glömde bort både tråkiga orgelsolon och surtljud. Highway Star, Strange Kind Of Woman var två låtar som lyfte konserten, Black Night var också grymt skön. Sen fanns det låtar som man helst vill slippa höra live. Smoke on the water var rolig att se live men jag tycker inte att den var något speciellt bra. Jag pratade med min kompis och kollega Larsan Wilkenson från Rättvik idag och han hade sett Deep Purple tidigare utan Ritchie Blackmore och han sa att han saknade Ritchies bluesiga spel och det ligger nåt i det, Steve Morse spelade bra, men inte lika bluesigt för min smak.

Over The Rainbow hade mycket bättre ljud och delar av konserten var riktigt bra. Det var Ritchie Blackmores son som spelade gitarr och han hade ju ganska stor skor att fylla efter sin pappa och han gjorde det bra, även om jag tycker att han slarvspelade en del.

Twisted Sister var roligt att se! De var helt original med alla medlemmar som var med från början. Dee Snider är verkligen en frontfigur, men även här fanns det stora brister i ljudet. Jag vet inte vad det berodde på, kanske det var en underdimensionerad ljudanläggning som fick spelas alldeles för högt.
Vem vet?

Electric Boys är alltid bra, jag har sett Electric Boys och Conny Bloom med andra band ett stort antal gånger tidigare och Conny är alltid bra, kul att det finns en sån rocker här i Sverige.

Det bästa bandet på festivalen var enligt mig Saxon, de hade så bra ljud så det kändes som en helt annan scen och PA anläggning. Sångaren Biff Byford är så jävla grym! Han var hur cool och bra som helst i Mohed, och han sjöng för jävla bra. Man kommer ju ihåg Saxon från ungdomens glada dagar och jag måste säga att det fanns inte nåt att klaga på. Allt var topp!!
Länge Leve Saxon!!

Ett stort tack till Martinus Eriksson!
Hoppas att det blir Rockweekend 2011 också. Alla som jag pratade med, både festivalbesökare och föreningsmänniskor som jobbade där var nöjda som fan och vill gärna se en fortsättning i Mohed.

Ja! Det var en liten rapport från mig och nu väntar en hel del Lobster spelningar och sen i augusti blir det Sonisphere med bl.a Alice Cooper och Iggy and The Stooges.
Ha det bra! Vi ses och hörs!!!

Bilder från Rockweekend 2010 finns naturligtvis här!

Årets Peace and Love festival hade inte lika många bra band som fjol årets, inte om du frågar mig då förstås. Men ändå så var man mer än nöjd när festivalen var slut och vi var på väg hem på söndagsmorgonen.
Banden jag såg i år var NOFX, Alice In Chains, Them Crooked Vultures, Nationalteatern, Nicke Borg Homeland, Patti Smith, The Hives, Eddie Cotton, D.A.D, Pernilla Andersson, Roky Erickson, Michael Monroe, Nisse Hellberg, Imperial State Electric och John Fogerty.  Ja, ni ser! Mer har man ju inte orkat med. När vi kom till hotellet i Borlänge första festivaldagen så satt jag mig ner med ett schema och prickade in de konserter jag verkligen ville se och sen blev det tre intensiva dagar av spring fram och tillbaka mellan scenerna, man hade fullt sjå att hinna med. Benen, ryggen och kroppen värkte varje natt när vi kom tillbaka på hotellet, man kanske börjar bli för gammal för så intensiva festivaler?
Men på morgonen när man vaknade och en ny rock´n´roll dag stod för dörren så hade kroppen återhämtat sig.

Om jag ska nämna några band som imponerade på mig, kan jag säga att Patti Smith var nog bland det bästa jag sett på riktigt länge. Jag förväntade mig inte nått annat än att det skulle bli kul att se Patti Smith som man har lyssnat på sen ungdomens dagar och när hon drog i gång så höll jag på att dö. Det var så jävla bra!! När bandet drog igång Because The Night så började tårarna rinna på mig, Pattis konsert berörde mig så fruktansvärt mycket och när jag gick därifrån var jag hur lycklig som helst. Nåt annat som var jävligt bra, var Nicke Anderssons nya band Imperial State Electric. Nu hade jag redan den känslan när jag begav mig till den scenen 20 minuter före konsert. Så jag blev inte så överraskad, men bra var det!

Michael Monroes konsert var också så jävla bra, han blandade låtar från sina solo skivor med låtar från Hanoi Rocks och några punkcovers. Michael hade ett kompband med sig som fick mig att rysa, vad sägs om.
Steve Conte från New York Dolls på gitarr, Ginger från The Wildhearts också på gitarr, Sam Yaffa från både Hanoi Rocks och New York Dolls på bas sen som grädde på moset så kom gitarristen Nasty Suicide in och lirade gitarr på några låtar. Både Sam Yaffa och Nasty Suicide var original medlemmar i Hanoi Rocks. Det ni! Det var grymt det!
Trummisen var svensk och för mig helt okänd, men han spelade bra han också.
Ja! Allt jag såg de här tre dagarna var riktigt bra, Alice In Chains var grymt bra, D.A.D var bra , Nationalteatern var bra, ja allt utom Roky Erickson. Det var däremot katastrof, hur dåligt som helst. Jag tänker inte skriva så mycket om Roky men han har haft ett tufft liv och det märktes på denna konsert.

Jag måste också nämna att Pernilla Andersson hade sin man Dregen med sig på sin konsert, han kom in och gästade både på sång och elgitarr på två av låtarna. Det var riktigt bra!
Det var allt för denna gång, snart blir det en rapport från Rockweekend 2010.
Här finns det bilder från Peace and Love 2010.
/Spennare

Nu börjar det närma sig, missa inte denna Rock`n`Roll kväll!!

I går var jag och Helena på besök i den Kungliga Huvudstaden, närmare bestämt på en konsert.
Kiss spelade på Stockholms Stadion och vädret hemma i Ljusne gjorde att man gruvade sig för att åka, det regnade intensivt hela dagen och det regnade ända tills vi kom ner mot Uppsala, men då slutade det.

Vi hade sån tur att under dom 6 timmarna vi var på Stadion utan tak så dyggregnade det i högst fem minuter, vi blev inte ens blöta. Men när vi satt oss i bilen efter konserten så drog regnet i gång på allvar, det kallar jag tur.

Själva konserten var riktigt bra, det var tredje gången jag såg Kiss och det har varit en riktig upplevelse båda gångerna tidigare och denna kväll var inget undantag. Första låten för kvällen var Modern Day Delilah från nya skivan Sonic Boom som jag för övrigt tycker är en mycket bra skiva, har ni inte hört den så är det ett måste att kolla upp den.
Efter det så förutom några fler låtar från senaste skivan blandades det friskt. Låtar som Deuce, Cold Gin, Calling Dr Love, Firehouse, I Was Made For Loving You, Shock Me, Love Gun, I Love It Loud, Shout It Out Loud, Rock and Roll all nite och Lick it up framfördes med skickligt spel och bra ljud. Något som var lite överraskande var att dom framförde låten Beth i en akustisk version, hela Stadion tändes av cigarettändare och mobiltelefoner. Nögrymt!!! Det var alla klassiska Kiss effekter så som fyrverkerier, bomber, eldsprut, blodspott, raket skjutning från gitarren och till och med trummisen Eric Singer sköt ner några strålkastare med en Bazooka. Snacka om coolt!!


Jag måste också nämna att Europe var riktigt jävla bra, det var bra ljud och John Norum spelade så jävla bra. Mustasch däremot var inget roligt att se, Ralf Gyllenhammar verkade mer intresserad av att skåla med publiken från sin vinpava än att spela. Nä, fy fan Mustasch klara jag mig utan.

Lite bilder från Kiss konserten finns i mitt fotoalbum.

Tack för ordet!!

/Hasse Spennare

Ja! Då var 10 års partyt med Lobster över och jag måste bara säga tack till alla ni 350-400 personer som tog er till O´Learys/Statt för att vara med denna kväll. Ni var helt underbara, tack som fan!! Vi hade förstärkning i bandet av Sven Larsson på gitarr, Johan Hurtig på piano och Hammond, Frida Zetterman på sång och Sasan Saidi han också på sång. 
Alla gjorde ett grymt framträdande och det kändes stabilt och tryggt med dessa extra musiker på scen. Tack!!!!!

Kvällen till ära så passade vi också på att släppa en nyinspelad CD, ett måste för er som gillar riktig Rock`n`Roll. Den innehåller 14 låtar som verkligen speglar Lobsters 10 åriga existens. Nu väntar en del spelningar i sommar men jag ska också hinna med Kiss på Stadion i Stockholm, Peace and Love Festivalen i Borlänge, Rockweekend i Mohed och Sonisphere Festivalen i Stockholm. Ja det kommer att bli en sommar full av musik, hoppas man har hälsan och att herren dröjjer.

Jag har också börjat fila lite på några egna låtar som är tänkt att komma med på Lobsters nästa skiva, det är alltid roligt att ha nåt att göra.

Det var allt för denna gång, om ni vill köpa en Lobster CD eller en T-Shirt så kan ni kontakta mig eller gå in på lobstermusic.se så fixar vi till det.

Stay tune for more Rock`n`Roll!!

/Hasse Spennare

Här kan ni se en video från Lobsters 10 års jubileum!