Hej på er! Nu är det jävligt länge sen jag skriv några rader här, det har varit så mycket som har hänt så jag har inte haft tid att skriva. Jag har spelat en hel del spelningar med Lobster och har även gjort lite gigs med Söderhamn för alla. På fredag kommer jag att gå på en konsert i Bollnäs, det är Imperial State Electric och det kan man inte missa. Och på lördag är det dags för Lobster att besöka Skutskär, vi har gjort en spelning där tidigare och det var riktigt bra och trevligt. Jag kan berätta att vi precis är påväg att bötja spela in en ny Lobster platta, jag återkommer med lite information ju längre tiden lider. Händan efter ska jag skriva lite oftare, jag lovar! Efter helgen så kommer jag att skriva lite om Imperial State Electric konserten och även lägga ut lite bilder. Ha det bra så länge, på återseende!
/Hasse

Hej!
Nu var det länge sen jag hade tid att skriva här. Det har hänt en hel del på sista tiden. Jag har spelat lite spelningar med Lobster och så har jag varit på några jävligt coola konserter.  Det började i början av december med att vi hade ett Bilda Event i Gävle, det var en heldags utbildning för band som Bilda samarbetar med. Ett pass den dagen var att Strängen från Hellacopters och Dundertåget skulle prata om låtskriveri. Senare på kvällen hade vi en release fest för en samlings CD som Bilda har gjort och då spelade Strängen med sitt band Dundertåget. Det var riktigt bra och underhållande, men det var lite trist för Bildabanden som skulle spela förband att det var så lite folk där så tidigt. Men i det stora hela var det en bra och givande dag.

Sen i mitten av december så hade vi planerat in att göra en rockkonsert med Lobster på teatern i Söderhamn, och med handen på hjärtat kan jag säga att jag var lite nervös för att det skulle komma lite folk och att det skulle bli ett fjasko. Men det kom runt 100 personer dit och vi gav dom 1 1/2 timmes rock´n´roll, riktigt kul och bra. Kvällen till ära hade vi tagit in musikerna Sven Larsson på gitarr och Johan Hurtig på piano/orgel vilket gjorde att det var lite annorlunda än att se och höra Lobster som trio.

På juldan var det dags för Lobstrarna att inta scenen på Restaurang Krysset i Söderhamn, det var för 4:e året i rad vi spelade där och det har blivit lite som en tradition liksom. Det var en trevlig spelning med bra publik och fullt ös.

En konsert som jag läskade med 100% på var Imperial State Electric på Slick City i Gävle för drygt en vecka sen. Nicke Andersson är så jävla bra, han är Sveriges rocker nr1. Så är det bara! Dom spelade en massa låtar från deras debut skiva och några låtar jag inte kände igen, säkert några nyskrivna.
Sista låten för kvällen kände man definitivt igen, det var Kiss låten Love Gun.
På extra numret så spelade trummisen i bandet och Nicke ett trumsolo tillsammans på varsit trumset, det var så grymt coolt. Det var den enda gången i mitt liv som jag tyckte att ett trumsolo var underhållande.
Alltså tummen upp för Imperial State Electric, jag lovar att jag kommer att se dom fler gånger. Detta här var andra gången för mig, jag såg dom på Peace and Love festivalen i somras också, det var grymt bra men det är liksom roligare när man står 2 meter från scenen.

Nåt annat som jag tycker kan vara värt att nämna är att jag om min kompis P-O Larsson har startat ett projekt som har arbetsnamnet Söderhamns projektet. Utan att gå in för mycket på det nu så kan jag berätta att vi håller på att spela in en skiva tillsammans med olika sångare/sångerskor och musiker från Söderhamn. Det är tanken att alla pengar som kommer in på skivförsäljningen oavkortat ska gå till att stödja jobbet med Söderhamns hemlösa/uteliggare. Vilka som kommer att medverka på skiva kan jag inte gå in på just nu, för allt är inte klart. Men inspelningen är i full gång.

Jag kan avslöja att det handlar om Svenska Psalmer i rock, blues och andra coola arrangemang.
Så håll utskik efter denna cd som kommer att släppas nån gång i maj-juni.

Igår kväll spelade vi på Mousquet i Söderhamn och det var en härlig kväll med en hög dos rock´n´roll!

Ja! Det var allt för denna gång och jag hoppas att det inte ska ta lika lång tid tills nästa gång jag skriver.

Jag har lagt upp lite bilder i mitt fotoalbum utifall ni vill se.

Årets Peace and Love festival hade inte lika många bra band som fjol årets, inte om du frågar mig då förstås. Men ändå så var man mer än nöjd när festivalen var slut och vi var på väg hem på söndagsmorgonen.
Banden jag såg i år var NOFX, Alice In Chains, Them Crooked Vultures, Nationalteatern, Nicke Borg Homeland, Patti Smith, The Hives, Eddie Cotton, D.A.D, Pernilla Andersson, Roky Erickson, Michael Monroe, Nisse Hellberg, Imperial State Electric och John Fogerty.  Ja, ni ser! Mer har man ju inte orkat med. När vi kom till hotellet i Borlänge första festivaldagen så satt jag mig ner med ett schema och prickade in de konserter jag verkligen ville se och sen blev det tre intensiva dagar av spring fram och tillbaka mellan scenerna, man hade fullt sjå att hinna med. Benen, ryggen och kroppen värkte varje natt när vi kom tillbaka på hotellet, man kanske börjar bli för gammal för så intensiva festivaler?
Men på morgonen när man vaknade och en ny rock´n´roll dag stod för dörren så hade kroppen återhämtat sig.

Om jag ska nämna några band som imponerade på mig, kan jag säga att Patti Smith var nog bland det bästa jag sett på riktigt länge. Jag förväntade mig inte nått annat än att det skulle bli kul att se Patti Smith som man har lyssnat på sen ungdomens dagar och när hon drog i gång så höll jag på att dö. Det var så jävla bra!! När bandet drog igång Because The Night så började tårarna rinna på mig, Pattis konsert berörde mig så fruktansvärt mycket och när jag gick därifrån var jag hur lycklig som helst. Nåt annat som var jävligt bra, var Nicke Anderssons nya band Imperial State Electric. Nu hade jag redan den känslan när jag begav mig till den scenen 20 minuter före konsert. Så jag blev inte så överraskad, men bra var det!

Michael Monroes konsert var också så jävla bra, han blandade låtar från sina solo skivor med låtar från Hanoi Rocks och några punkcovers. Michael hade ett kompband med sig som fick mig att rysa, vad sägs om.
Steve Conte från New York Dolls på gitarr, Ginger från The Wildhearts också på gitarr, Sam Yaffa från både Hanoi Rocks och New York Dolls på bas sen som grädde på moset så kom gitarristen Nasty Suicide in och lirade gitarr på några låtar. Både Sam Yaffa och Nasty Suicide var original medlemmar i Hanoi Rocks. Det ni! Det var grymt det!
Trummisen var svensk och för mig helt okänd, men han spelade bra han också.
Ja! Allt jag såg de här tre dagarna var riktigt bra, Alice In Chains var grymt bra, D.A.D var bra , Nationalteatern var bra, ja allt utom Roky Erickson. Det var däremot katastrof, hur dåligt som helst. Jag tänker inte skriva så mycket om Roky men han har haft ett tufft liv och det märktes på denna konsert.

Jag måste också nämna att Pernilla Andersson hade sin man Dregen med sig på sin konsert, han kom in och gästade både på sång och elgitarr på två av låtarna. Det var riktigt bra!
Det var allt för denna gång, snart blir det en rapport från Rockweekend 2010.
Här finns det bilder från Peace and Love 2010.
/Spennare