Posts Tagged ‘Patti Smith’

Slut på sommaren som aldrig kom!

09.06.17

Ja, nu är det slut på sommaren, det känns i luften! Eller förresten sommaren kom ju aldrig riktigt i år, inte solen och värmen i alla fall. Men min sommar har varit mycket bra ändå, livet var på topp liksom! Förutom att jag har spelat en hel del med Lobster, runt 10 gigs, så har jag varit på många konserter också.
Jag har sett D.A.D på Furuvik, Alice Cooper på Gröna Lund, Brad Paisley på Furuvik, Magnus Uggla i Rättvik, John Lindberg Trio i Hudiksvall, Blåblus med Blues Brothers hyllning i Rättvik, Creedence Clearwater Survivel i Rättvik, Richie Ramone i Gävle, Östen med Resten i Axmarhytta, Finn Zetterholm och Evert Ljusberg i Axmarhytta och Patti Smith på Gröna Lund. Jag har säkert missat nåt, men som ni ser så har det hänt en del under sommaren.

Här är lite bilder från sommaren 2017.

Nu laddar jag om för hösten och vintern med mycket Lobstergigs och en del konserter. Börjar med Rolling Stones och The Hellacopters på Friends Arena den 12 oktober. Vi ses!

Rock on!! /Hasse

Peace and Love Festivalen 2010

07.13.10

P1030563-2
Årets Peace and Love festival hade inte lika många bra band som fjol årets, inte om du frågar mig då förstås. Men ändå så var man mer än nöjd när festivalen var slut och vi var på väg hem på söndagsmorgonen.
Banden jag såg i år var NOFX, Alice In Chains, Them Crooked Vultures, Nationalteatern, Nicke Borg Homeland, Patti Smith, The Hives, Eddie Cotton, D.A.D, Pernilla Andersson, Roky Erickson, Michael Monroe, Nisse Hellberg, Imperial State Electric och John Fogerty.  Ja, ni ser! Mer har man ju inte orkat med. När vi kom till hotellet i Borlänge första festivaldagen så satt jag mig ner med ett schema och prickade in de konserter jag verkligen ville se och sen blev det tre intensiva dagar av spring fram och tillbaka mellan scenerna, man hade fullt sjå att hinna med. Benen, ryggen och kroppen värkte varje natt när vi kom tillbaka på hotellet, man kanske börjar bli för gammal för så intensiva festivaler?
Men på morgonen när man vaknade och en ny rock´n´roll dag stod för dörren så hade kroppen återhämtat sig.

Om jag ska nämna några band som imponerade på mig, kan jag säga att Patti Smith var nog bland det bästa jag sett på riktigt länge. Jag förväntade mig inte nått annat än att det skulle bli kul att se Patti Smith som man har lyssnat på sen ungdomens dagar och när hon drog i gång så höll jag på att dö. Det var så jävla bra!! När bandet drog igång Because The Night så började tårarna rinna på mig, Pattis konsert berörde mig så fruktansvärt mycket och när jag gick därifrån var jag hur lycklig som helst. Nåt annat som var jävligt bra, var Nicke Anderssons nya band Imperial State Electric. Nu hade jag redan den känslan när jag begav mig till den scenen 20 minuter före konsert. Så jag blev inte så överraskad, men bra var det!
P1030716-2
Michael Monroes konsert var också så jävla bra, han blandade låtar från sina solo skivor med låtar från Hanoi Rocks och några punkcovers. Michael hade ett kompband med sig som fick mig att rysa, vad sägs om.
Steve Conte från New York Dolls på gitarr, Ginger från The Wildhearts också på gitarr, Sam Yaffa från både Hanoi Rocks och New York Dolls på bas sen som grädde på moset så kom gitarristen Nasty Suicide in och lirade gitarr på några låtar. Både Sam Yaffa och Nasty Suicide var original medlemmar i Hanoi Rocks. Det ni! Det var grymt det!
Trummisen var svensk och för mig helt okänd, men han spelade bra han också.
Ja! Allt jag såg de här tre dagarna var riktigt bra, Alice In Chains var grymt bra, D.A.D var bra , Nationalteatern var bra, ja allt utom Roky Erickson. Det var däremot katastrof, hur dåligt som helst. Jag tänker inte skriva så mycket om Roky men han har haft ett tufft liv och det märktes på denna konsert.
P1030674-2
Jag måste också nämna att Pernilla Andersson hade sin man Dregen med sig på sin konsert, han kom in och gästade både på sång och elgitarr på två av låtarna. Det var riktigt bra!
Det var allt för denna gång, snart blir det en rapport från Rockweekend 2010.
Här finns det bilder från Peace and Love 2010.
/Spennare